Ingen lucia?

Varje år verkar luciafirandet diskuteras runt om i landet. Samtalen har varit allt mellan pepparkaksgubbarnas vara eller inte vara till hur många lucior man ha och om Lucia var blondin eller brunett.

Upprörda känslor bubblar. Ska det här bli ett år utan luciatåg? Det enkla svaret är; Ja, det verkar så.

Det krångligare svaret handlar om tider för övning, arbetstider för musiklärare, intresse från elevernas sida och utrymme. Många delar som ska förenas i en helhet. Många vuxna minns nog sina egna luciatåg som man antingen var en del av eller fick titta på. Vad minns man? Besvikelsen över att inte bli vald till lucia? Känslan av att stå med sin staffansstrut på huvudet och mumla fram sina verser? Glädjen över att få sjunga för skolkamraterna eller föräldrarna? Genom glömskans skimmer kanske man bara minns det stämningsfulla mörkret och de levande ljusen eller de ljusa rösterna som sjunger sångerna man känt igen sen sin egen barndom.

Kulturen, traditionerna. Ska de bevaras eller brytas? Många vill skapa sina egna traditioner, vilket de självklart ska få göra, men andra anser att skolan är den största kulturbäraren vi har i dagens samhälle. Vi behåller de traditionella loven för att de är en del av vår kultur. Ska vi ta avstånd från den kristna traditionen så borde vi byta namn på loven, ändra veckorna för t ex vinterlovet till två-tre veckor i januari – februari istället, ta bort påsklovet för att kanske förlänga sportlovet istället och inte ge ledigt för Kristi himmelsfärd. Vem vet, vi kanske är på väg dit i vårt ”sekulariserade” rike men vi är inte där än. Än så länge förbereds luciatåg på många håll i landet. Elever i alla åldrar provar sina lucialinnen och vita särkar för att se om det fortfarande passar från förra året och övar på jul- och luciasånger.

På Råsunda Centralskola verkar vi få skapa våra egna, nya traditioner i våra nya lokaler med våra nya förutsättningar. Det ska bli spännande att se framtiden an och upptäcka vilka drivkrafter som finns hos eleverna som kommer under de närmaste åren och vad vi kan få utveckla vidare. I år får vi nog nöja oss med att lyssna på luciasånger i klassrummen istället för att se ett levande luciatåg. Göra det bästa av situationen med andra ord.

/En lärare som inte slutar hoppas

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *