Min magiska jul

Julen och jullovet närmar sig med stormsteg. Klappar ska köpas eller göras och slås in, julhälsningar ska skickas och det ska lagas mat och bakas. Men! Julen ser väldigt olika ut i olika familjer runt om i vårt avlånga land.

När jag var liten gjorde mina föräldrar allt i sin makt för att göra julen magisk för mig och mina yngre bröder. Jag minns när jag var riktigt liten, då var 23 december nästan som vilken decemberdag som helst. Vi hade adventsstjärnor i fönstren och en adventsljusstake i köket och en i vardagsrummet. Vi hade öppnat julkalendrar till både radio- och tv-programmet. Vi hade bakat lussebullar och pepparkakor och den 23e hade mamma och pappa ställt in en gran i vardagsrummet. Oklädd. Det var egentligen inget konstigt med det, alla hade väl ett träd i vardagsrummet några veckor per år mitt i vintern?

På morgonen den 24 december var det dock som om en magisk fe hade gått genom lägenheten. Det luktade nykokt knäck och griljerad skinka från köket. Det var pyntat i alla rum och granen var klädd med ljus, glitter och färgglada kulor. Och inte bara det, dessutom låg det klappar under de nedersta grenarna. Helt fantastiskt. Under julaftonsdagen åt vi julbrunch, fast vi kallade det snarare förstärkt frukost, med ”vita bitar” (hembakt ljust bröd med mycket kummin i), skinka, leverpastej och pressylta. Sedan blev det fika med lussebullar, pepparkakor och en julkaka (i engelsk stil med russin, mandel, inlagda körsbär, syltade apelsinskal, kanel, nejlika och farinsocker) till Kalle Anka klockan 15. I min familj har det alltid varit viktigt att titta på det för det är då julen börjar på riktigt för oss. Efter Kalle har vi ätit middag med sill, lutfisk, smörgås och broccoli. När middagen var undanplockad delades julklapparna ut. Jag minns att Tomten var lite läskig. Jag kunde inte placera honom, det var någon som var bekant och trygg men samtidigt totalt oigenkännlig och en främling. Det tog bra många år innan jag trodde på och förstod att det var min bästa väns pappa som kom till oss medan min pappa delade ut klappar till hennes familj. Efter julklappsutdelningen tittade vi på Karl-Bertil Jonssons jul och sedan fick vi syskon vara uppe hur länge vi ville och leka med våra nya leksaker.

Som sagt. Det var magiskt.

Tyvärr är det få förunnat att få en så magisk barndom. Många har egna jobbiga minnen från sina egna jular i barndomen och bestämmer sig för att inte fira julen alls. De kanske sparar en slant under året och åker till Thailand eller Kanarieöarna. De kanske skalar bort allt de kan och kan möjligen sträcka sig till att ge barnen en present medan de själva sedan jobbar så mycket det kan. Många barn har det jobbigt då en del vuxna inte vet hur de ska hantera sina tuffa liv utan dränker sorgerna i alkohol och sedan får barnen plocka upp resterna eller se ena eller båda föräldrarna slåss. I värsta fall finns det barn som själva blir slagna. De barnen möter vi lärare och personal i skolorna runt om i landet. De som inte vill lämna skolbyggnaden i slutet av dagarna för att de inte vill eller vågar gå hem. De som förstör och stör i klassrummen för att de inte vet hur de ska få ur sig rädslan, ilskan eller frustrationen över att de snart måste vara ifrån skolans trygghet drygt två veckor. Samtidigt som de hör oss andra prata så positivt om hur skönt det ska bli med sovmornar, julmaten och umgås med familjen.

Ofta har jag önskat mig ett trollspö som kan skicka in mina underbara minnen i deras huvuden för att sudda ut deras hemska bilder. Oftare har jag önskat att jag kunnat ta med mig några elever hem och ge dem en ny chans till positiva upplevelser. Men, som ni förstår kära läsare, det går inte. Om jag inte ska bli anmäld för kidnappning förstås. Istället får jag göra det näst bästa, krama om mina elever och hoppas att de kommer tillbaka i januari med ny ork att ta sig an en ny termin. Prata med dem i korridorerna och efter sista lektionen och påminna dem om hur mycket jag ser fram emot att få träffa dem igen. Imorgon, nästa vecka eller efter lovet. Min förhoppning varje år är att den här julen ska bli lite bättre än den förra.

/Marianne Reinemar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *